På denna sida infomerar avelsrådet och styrelsen om olika delar som rör avel på Australian shepherd.
Avelsrådet ger inte avelsrekommendationer om enskilda hundar eller släkten, det är upp till varje enskild tik- och hanhundsägare vilken målsättning man har för sitt avelsarbete. Vi kan dock hjälpa dig med vad du bör tänka på och agera som bollplank i tankar om olika egenskaper och sjukdomar. Har du frågor angående innehållet på sidan eller annat som är relaterat till avel kan du alltid kontakta oss: avel@sask.nu. Avelsrådet har ansvar för sidorna under rubriken "Om rasen". Där har vi samlat information och du kan hitta svar på många frågor om hälsa, historik, mentalitet och funktion.
I aveln ska man alltid se till helheten, när man funderar på matchningar mellan tik och hane. En parameter är svanslängden. Rasen har naturligt olika svanslängder, där den korta svansen (NBT – Natural Bob Tail) ur genetisk synvinkel är en defekt, som kan ge vissa negativa konsekvenser om den dubblas vid avel. Man bör därför iaktta försiktighet om man funderar på en parning, där både tiken och hanen är NBT. SASK grundar rekommendationen på en skrivelse från SKK som manar till försiktighet när det gäller dessa typer av parningar.
För dig som är uppfödare eller har en avelshane som används i avel har vi skapat en Facebooksida: "SASK:s Uppfödar- och Avelsgrupp" där det går att diskutera olika avels- och uppfödarrelaterade områden, dela med sig av nyheter, erfarenheter m.m.
Rasklubben driver även en Facebookgrupp som heter "Svenska Australian Shepherdklubben" dit alla som är intresserade av rasen är välkomna - du med!
För att kunna bibehålla en sund och frisk ras - måste vi alla hjälpas åt! Vi uppmanar dig därför att stödja rasklubbens viktiga, ideella arbete genom att bli medlem i SASK (kontakta; medlem@sask.nu). Uppfödare av rasen och/eller du som har en hanhund som går i avel är viktiga förebilder och det är genom er och era blivande valpköpare som rasklubben kan bibehålla ett kontinuerligt och seriöst arbete för rasens framtid.
Innan du börjar planera din kull/låter din hane para:
Som tikägare räknas du som uppfödare när du registrerar dina valpar i Svenska Kennelklubben (SKK) även om du inte har ett kennelnamn eller planerar mer än en kull.
SKKs Grundregler - Dessa regler gäller alla medlemmar och uppfödare
SKKs Registreringsregler - här kan du hitta vilka krav olika raser har för att kunna registreras i SKK.
SBK Avelsansvar - Eftersom Australian Shepherd är en bruksras ligger den under Svenska Brukshundklubbens avelsansvar.
RAS - Du bör även läsa igenom och fundera över de rasspecifika avelsstrategierna Australian Shepherd. SASK tar fram rasspecifika avelsstrategier (RAS) som är grunden i vårt arbete. RAS bygger på fakta och analyser från bl.a. rasdata, hälsoenkäter och försäkringsdata som sammanställs och där mål och metoder ska vara mätbara. Underlaget lämnas in och godkänns av Svenska brukshundklubben (SBK) och Svenska kennelklubben (SKK) vart femte år.
SKK Avelsdata - Här finns officiella uppgifter bl.a. ledstatus, stamtavlor, MH och statistik. Mycket matnyttigt, men alla uppgifter om hundar är inte officiella och ibland kan andra kunskaper om hunden och dess släkt vara mer relevanta i avelsarbetet. Ta också reda på så mycket fakta som möjligt om syskon och övrig släkt. Dessa påverkar mycket vad din hund kommer att nedärva.
Krav för valphänvisning SASK - Förutom SKK:s grundkrav för registrering (känd höftledsstatus och känd mental status, MH) med utgångtpunkt i RAS, har rasklubben tagit fram valphänsvisningskrav. Vi har satt två nivåer och rasklubben ser på de grundläggande kraven som en absolut miniminivå för fysisk och mental hälsa. I de fullständiga kraven (samtliga krav) finns även krav på bruks-/vallprovmeriter.
MH - Idelalprofil - I RAS framgår att rasen har relativt sett små problem med den fysiska hälsan. Tyvärr ser det inte lika bra ut med den mentala hälsan, andelen utvärderade hundar sjunker också. Utefter kunskapsunderlaget kan vi se att rasen har brister framförallt vad gäller rädslor och socialitet. För att det ska bli enkelt och överskådligt har rasklubben tagit fram en s.k. MH-idealprofil där vi har markerat önskvärda beteenden med grönt och de oönskade med rött. Som uppfödare har du möjlighet att via SKK:s Avelsdata (en wwbbplats) och SBK:s Lathunden (en programvara som SASK har) få fram statistik över kullar, avelsdjur m.m. medan MH-idealprofilen är till för att enkelt synliggöra enskild individ och då speciellt avelshundar. Avelshundar bör inte ha något kryss i rödmarkerad ruta! De flesta kryssen bör därmed vara i de gröna rutorna. Var dock uppmärksam på att en enskild individs MH-beskrivning är "taget ur sitt sammanhang" om du inte tar hänsyn till syskon och övrig släkt.
Du bör - innan du tar en kull - fundera över vad kullen tillför rasen och vilka valpköpare du vänder dig till med den kombination du planerar att göra. Var ärlig mot dig själv och rådfråga gärna andra som har lång erfarenhet av rasen (inte minst är du alltid välkommen att kontakta rasklubben!). Alla uppfödare gör lite olika prioriteringar och det kan även skilja mellan olika kullar hos samma uppfödare men det viktiga är att du kan förklara och synliggöra dina prioriteringar och val.
Hitta hanhund
Som uppfödare kan du göra mycket för att undvika framtida problem. Det viktigaste är att göra noggranna undersökningar när du letar hane och då inte bara om den enskilda hanhunden utan också om användandet av hans hel – och halvsyskon och generationerna bakom honom. Det finns oftast inga genvägar för att hitta en hane som passar just din tik. För många uppfödare ligger det ett gediget "forskningsarbete" bakom hanhundsvalet. Information hittas bl.a genom rasdata, hörsägen, surfande på hemsidor, hundar eller släktingar du träffar i olika sammanhang och kontakter med andra uppfödare.
I vårt RAS står bl.a. att genetisk variation i en ras är i hög grad beroende av hur många hanhundar som används i avel och hur de används. För att behålla en rimlig bredd i aveln bör ingen hanhund tillåtas producera mer än maximalt ca 5 % av antalet valpar i en generation, helst inte över 2 %. Med utgångspunkt från dagsläget (2018) har Aussien en ungefärlig generationstid på sex år, det ger gränsen för avelsmatador (5%) på omkring 125 avkommor. Med den rekommenderade gränsen på 2 % hamnar vi på en siffra på ungefär 50 valpar som högsta lämpliga antal valpar. Dessa siffror är baserade på en tänkt helsvensk population. Med fortsatt import- av obesläktade eller lågt besläktade hundar- kan vi tillåta oss en något mer intensiv användning av riktigt bra hanhundar som tidigare lämnat bra avkommor i spannet över 2 % men inte över 5 %. Ju mer vi närmar oss 5 %-gränsen ju större är risken att vi förlorar delar av rasens genetiska variation och även att oönskade anlag för t ex sjukdomar får en stor spridning. Graden av variation är beroende av om de hanhundar som används och importeras är närbesläktade eller om det finns en bredd i släktskap. För att bedöma det måste man se på mer än de första 2-3 generationerna. Rasklubben har tagit fram en lista över hanhundar använda i avel där det går att se hur många avkommor de olika hanhundarna har. Nedan finns en text om varför överanvändning av enskilda individer är ett problem för en population.
Avelsmatador - varför är det ett problem?
Avvägningen mellan genetisk variation och selektion är en svår balansgång. Målet med rasavel är givetvis att de bästa hundarna skall gå vidare i avel, samtidigt får de inte bli för få... Är hanhunden närbesläktad med den övriga svenska populationen? Har han flera kullar redan där en del kanske redan gått i avel? Har hans pappa i sin tur många avkommor som använts tidigare? Är hanhundens avkomma utvärderad? Om hanen lämnat mycket bra avkomma både mentalt, arbetsmässigt och hälsomässigt är det befogat med fler avkommor än om resultatet är okänt eller dåligt, men fortfarande inte upp till ovan beskrivna maxgräns. Har hanen ett flertal unga avkommor som ännu inte hunnit utvärderas så kan det finnas anledning att vänta tills dess att de är utvärderade.
Det är fri prissättning beträffande språngavgift. Beroende på individ, linjer och meriter kommer här ett par exempel:
- ett valppris (ca 19 000 kr) vid parningen eller
- en språngavgift på ex. 1.000 - 3.000 kr och sedan 10% - 15 % av valppriset/valp alternativt 2.000 kr - 2.850 kr/valp.
Avelsrådet