Följande DNA-tester för ärftliga sjukdomar/defektgener finns i dagsläget för Australian Shepherd.

• Collie Eye Anomaly, CEA
• Cone Degeneration, CD
• Degenerative Myelopathy, DM
• Hereditary Cataracts (Australian Shepherd Type), HSF4
• Hyperuricosuria
• Multidrug Resistance 1, MDR1
• Multifocal Retinopathy 1
• Neuronal Ceroid Lipofuscinosis 6
• Progressive Retinal Atrophy, Progressive Rod-Cone Degeneration, PRA-prcd
   

Förutom dessa finns tester för färg (t.ex. merle) samt ett test för NBT (Natural Bob Tail).

SASK har inga rekommendationer eller krav på vilka tester som bör göras. De flesta sjukdomsgenerna är relativt sett ovanliga, defektgenen MDR1 är relativt vanlig. DM är en ganska nyupptäckt och det finns få testade så där är frekvensen osäker. Det är upp till varje uppfödare att med kunskap om sina hundars släkt avgöra vilka av testerna som kan vara relevanta. Det är också viktigt att ta testerna för vad det är. Samtliga testar för en gen, de flesta är recessiva och flera är enbart s.k. riskgener. Det vill säga att exempelvis katarakt kan dyka upp även om hunden är fritestad för HSF4 eftersom det finns flera typer. En fritestad hund är m.a.o. inte ensamt skäl att avstå ögonlysning av avelsdjur. Alla har inte heller full penetrans, dubbelbärare av HSF4 och DM behöver inte utveckla sjukdomen.

Om en hund är testad och visat sig vara bärare/affekterad är rekommendationen att välja en partner som är fritestad för den genen. På så sätt kommer defektgenen succesivt att minska i populationen. Av den anledningen är det också fullt tillräckligt att enbart testa den ena parten så länge den är fri från defektgenen.

fritestad = två normalgener
bärare = en normalgen, en defektgen
affekterad/dubbelbärare = två defektgener

Avelsrådet (2018)