MDR1

MDR1, Multi-Drug Resistance 1

(Ett autosomalt recessivt anlag)
MDR1-genen kodar för ett protein som ansvarar för att skydda hjärnan genom att transportera bort potentiellt skadliga kemikalier. I vissa raser, bl.a. Australian shepherd och andra collieraser, förekommer en mutation i MDR1-genen som orsakar känslighet för Ivermektin, Loperamid och ett antal andra vanliga läkemedel.

Hundar med denna mutation har en defekt i P-glykoproteinet som normalt är ansvarig för att transportera vissa läkemedel ut ur hjärnan. Det defekta proteinet hämmar hundens förmåga att ta bort vissa läkemedel från hjärnan, vilket leder till en uppbyggnad av dessa toxiner. Som ett resultat av ackumulering av toxiner kan hunden uppvisa neurologiska symtom, såsom anfall, ataxi eller till och med dödsfall. Hundar som är homozygota / affekterade för MDR1-genen (vilket innebär att de har två kopior av mutationen) visar en känslighet för bl.a. Ivermectin, Loperamid och andra liknande läkemedel. Hundar som är heterozygota / bärare (vilket betyder att de bara har en kopia av mutationen) kan fortfarande reagera på dessa läkemedel i högre doser. I båda fallen kommer alltså individen att vara onormalt känslig för vissa typer av läkemedel, men i olika hög grad.

Ivomec som innehåller ivermectin är inte godkänt för hund i Sverige. Däremot är det vanligt att man använder det för att avmaska får och häst, vilket gör att deras avföring innehåller tillräckligt mycket ivermektin för att dessa känsliga hundar skall få neurologisk toxikos (bli förgiftade), så det finns skäl att vara observant. Det finns också en rad andra läkemedel man ska vara försiktig med. Den vanligaste som förkommer i hemmen utan recept är Loperamid, som finns i Immodium, vilket ges mot diarré. Andra mediciner som tolereras sämre av hundar med mutation i MDR1 är de som innehåller tex acepromazin, butorfanol, cyclosporin, digoxin eller doxycyclin. Butorfanol används som sederingsmedel (vanligt vid t.ex. HD-röntgen) är också ett ämne som dosen bör reduceras för en hund med MDR1 mutationen.

Bland Australian shepherd är det ca 30% som är bärare och ca 4% som är affekterade av denna mutation, du kan ta reda på om hunden har mutationen genom göra ett DNA-test för att identifiera genen.

Under 2022 tog SKK:s Avelskommité beslut om att ett DNA-testresultat för MDR1 inte ska utgöra ett hinder för avel enligt SKK:s grundregler då man inte anser att MDR1 kan definieras som en allvarlig sjukdom. Svenska veterinärer är väl medvetna om att mutationen förekommer i hög frekvens hos vissa raser och undviker därmed läkemedel som kan orsaka problem. Mutationen kan således inte anses utgöra något kliniskt problem hos dessa raser.

Uppfödare som vill DNA-testa sina hundar för MDR1-genen kan göra det utan att vara rädda för att de måste avstå avel ifall hunden är bärare eller affekterad. Det finns inga skäl att utesluta vare sig bärare eller affekterade ur avel.

Läs om beslutet i protokoll 2, 2022.

WSU Veterinary CLinical Pharmacology Lab har en lista på läkemedel som orsakar en ökad känslighet för hundar med mdr1-mutation https://prime.vetmed.wsu.edu/2022/03/01/problem-medications-for-dogs/. Observera att det kan finnas andra problemläkemedel som kanske inte har identifierats ännu.

Läs mer om MDR1 på ASHGI:s hemsida (Australian Shepherd Health and Genetics Institute)