Lymfom, ibland benämnt lymfosarkom, är en av två ärftliga cancerformer hos Australian Shepherd. Lymfom är en cancerform som påverkar de vita blodkropparna. Den uppkommer ofta i lymfkörtlarna, mjälten eller benmärgen men kan också ta sin början i matsmältningssystemet, huden eller tymuskörteln. Det vanligaste sjukdomstecknet är en förstorad lymfkörtel under käken eller bakom knäleden. Drabbade hundar är ofta slöa och anorektiska, går ner i vikt eller har svullna ben eller svullet ansikte. Emellanåt dricker och urinerar dom ofta. De kan även få andningsproblem, irriterade områden på huden eller i munnen, kräkningar eller mörk, illaluktande diarré.

Prognosen varierar och är delvis beroende av vilken typ av lymfom hunden har. Några typer svarar bättre på cellgiftsbehandling, men de flesta hundar får återfall efter en tids tillbakagång. En andra tillbakagång är oftast möjlig med ytterligare cellgiftsbehandling, men är oftast kortare än den första. De flesta hundar avlider till slut av sjukdomen.

Hemangiosarkom (HSA) är den andra ärftliga cancerformer hos Australian Shepherd. HSA, en aggressiv form av cancer i blodkärlen, anses i USA vara väldigt vanlig hos rasen. Den kan uppstå nästan var som helst i kroppen, men oftast dyker tumörerna först upp i mjälten, hjärtat och emellanåt i huden. Eftersom cancern startar i ett blodkärl sprider den sig snabbt, ofta till lungorna eller levern.

Prognosen för hundar med HSA är mycket dålig, de flesta överlever bara ett par veckor eller månader efter att de fått diagnosen. Ibland är en plötslig kollaps det första tecknet på att hunden är sjuk. En aussie över 4 år som avlider plötsligt, utan någon uppenbar anledning, kan ha avlidit av HSA. Om det är möjligt bör man göra en obduktion för att klargöra om HSA var orsaken. Om den upptäcks i tid, kan hudvarianten av sjukdomen botas genom att tumören avlägsnas. Denna variant är också den enklaste att behandla och har den längsta överlevnadstiden.

Användande i avel.
Släktingar i första ledet till drabbade hundar (föräldrar, hel- och halvsyskon och avkommor) bör endast paras med avelsdjur som är så fria från lymfom och HSA som möjligt, och som inte har några nära släktingar som är drabbade. En hund som har haft lymfom, även om den är på tillbakagång, bör inte användas i avel. Sperma som har sparats från en hane som senare utvecklat någon av sjukdomarna bör kasseras.

Källa. ASHGI  2013, bearbetat i förhållande till Sverige aug 2014.
Översättning: Lin Grimhammar, bearbetat av SASK.s avelsråd