Det kom in ett mail till SASK från SSK angående MyDogDNA med information de ville framföra. Mailet i sin helhet nedan:
Från: sofia.malm@skk.se
Ämne: Angående ”genetiska hälsopass”, MyDogDNA
Datum: Thu, 27 Jun 2013 07:01:45 +0000
Ämne: Angående ”genetiska hälsopass”, MyDogDNA
Datum: Thu, 27 Jun 2013 07:01:45 +0000
Hej!
Med anledning av det utskick från Genoscoper avseende MyDogDNA som nyligen gjorts till ett antal special- och rasklubbar önskar vi på SKKs Avdelning för avel och hälsa ge våra reflektioner kring de tjänster som erbjuds av laboratoriet.
SKK har också nyligen tagit del av denna marknadsföring av "genetiska hälsopass" som omfattar ett stort antal DNA-tester. Vi för just nu dialog med hundgenetikgruppen vid SLU om hur vi på bästa sätt ska informera klubbar och uppfödare om denna nya tillämpning av DNA-tester. Även om vi i dagsläget alltså inte har något färdigt informationsmaterial kring detta känns det angeläget att i ett tidigt skede kommentera den marknadsföring som nu genomförs.
Både vi och de forskare vid SLU som vi varit i kontakt med är tveksamma till konceptet, av flera anledningar. Ett DNA-test som är framtaget för en (eller ett fåtal) raser är många gånger inte validerat, eller relevant, i andra raser. Samma eller liknande sjukdom kan orsakas av olika mutationer i olika raser. Att på detta sätt "slå ihop" ett mycket stort antal tester för olika sjukdomar är därför tveksamt. Man bör också fråga sig hur relevant, eller lämpligt, det är att testa för en mängd sjukdomar/åkommor som sannolikt inte utgör ett problem i den aktuella rasen. Generellt kan sägas att det inte finns någon anledning att genomföra DNA-tester för åkommor som inte utgör ett kliniskt problem i en population. Risken med ett sådant förfarande är snarare att fokus flyttas från de ”verkliga problemen” i rasen till det som enkelt kan mätas.
Även om framstegen inom den molekylärgenetiska forskningen har medfört att vi idag känner den genetiska bakgrunden till många sjukdomar hos våra hundar (framförallt de som påverkas av en enstaka mutation) är genetiken bakom flera av de vanligaste åkommorna fortfarande okänd. DNA-tester kan endast ge svar på en bråkdel av det som är intressant för att bedöma en hunds avelsvärde avseende hälsa. Att i ett sådant läge förlita sig på en genetisk riskbedömning utifrån ett genetiskt hälsopass är, enligt vår mening, mycket vanskligt och vilseledande. Dels för att tillförlitligheten i resultatet som sådant är tveksam, dels för att andra kanske betydligt viktigare egenskaper och åkommor kan hamna i skymundan.
Det är också värt att fundera över och diskutera hur resultatet av ett DNA-test, omfattande ett hundratal olika sjukdomar, ska tolkas och hanteras i det praktiska avelsarbetet. Enligt djurskyddslagstiftningen (djurskyddsföreskrifterna, L102) får en hund som är bärare av enkelt recessivt anlag för en sjukdom endast paras med en fritestad individ. Med ett hundratal olika mutationer finns en uppenbar risk för svårigheter att hitta avelsdjur som ”matchar” varandra.
Det generella rådet från Avdelningen för avel och hälsa är att detta genetiska hälsopass tillsvidare bör betraktas med stor försiktighet. Vi hoppas kunna återkomma med mer utförlig information kring detta så snart som möjligt.
Vänliga hälsningar
Avdelningen för avel och hälsa
genom Sofia Malm
Sofia Malm
Genetiskt sakkunnig
Avdelningen för avel och hälsa
Svenska Kennelklubben
163 85 Spånga
Växel 08-795 30 00 · Fax 08-795 30 99
E-post sofia.malm@skk.se
Webbplats www.skk.se
Med anledning av det utskick från Genoscoper avseende MyDogDNA som nyligen gjorts till ett antal special- och rasklubbar önskar vi på SKKs Avdelning för avel och hälsa ge våra reflektioner kring de tjänster som erbjuds av laboratoriet.
SKK har också nyligen tagit del av denna marknadsföring av "genetiska hälsopass" som omfattar ett stort antal DNA-tester. Vi för just nu dialog med hundgenetikgruppen vid SLU om hur vi på bästa sätt ska informera klubbar och uppfödare om denna nya tillämpning av DNA-tester. Även om vi i dagsläget alltså inte har något färdigt informationsmaterial kring detta känns det angeläget att i ett tidigt skede kommentera den marknadsföring som nu genomförs.
Både vi och de forskare vid SLU som vi varit i kontakt med är tveksamma till konceptet, av flera anledningar. Ett DNA-test som är framtaget för en (eller ett fåtal) raser är många gånger inte validerat, eller relevant, i andra raser. Samma eller liknande sjukdom kan orsakas av olika mutationer i olika raser. Att på detta sätt "slå ihop" ett mycket stort antal tester för olika sjukdomar är därför tveksamt. Man bör också fråga sig hur relevant, eller lämpligt, det är att testa för en mängd sjukdomar/åkommor som sannolikt inte utgör ett problem i den aktuella rasen. Generellt kan sägas att det inte finns någon anledning att genomföra DNA-tester för åkommor som inte utgör ett kliniskt problem i en population. Risken med ett sådant förfarande är snarare att fokus flyttas från de ”verkliga problemen” i rasen till det som enkelt kan mätas.
Även om framstegen inom den molekylärgenetiska forskningen har medfört att vi idag känner den genetiska bakgrunden till många sjukdomar hos våra hundar (framförallt de som påverkas av en enstaka mutation) är genetiken bakom flera av de vanligaste åkommorna fortfarande okänd. DNA-tester kan endast ge svar på en bråkdel av det som är intressant för att bedöma en hunds avelsvärde avseende hälsa. Att i ett sådant läge förlita sig på en genetisk riskbedömning utifrån ett genetiskt hälsopass är, enligt vår mening, mycket vanskligt och vilseledande. Dels för att tillförlitligheten i resultatet som sådant är tveksam, dels för att andra kanske betydligt viktigare egenskaper och åkommor kan hamna i skymundan.
Det är också värt att fundera över och diskutera hur resultatet av ett DNA-test, omfattande ett hundratal olika sjukdomar, ska tolkas och hanteras i det praktiska avelsarbetet. Enligt djurskyddslagstiftningen (djurskyddsföreskrifterna, L102) får en hund som är bärare av enkelt recessivt anlag för en sjukdom endast paras med en fritestad individ. Med ett hundratal olika mutationer finns en uppenbar risk för svårigheter att hitta avelsdjur som ”matchar” varandra.
Det generella rådet från Avdelningen för avel och hälsa är att detta genetiska hälsopass tillsvidare bör betraktas med stor försiktighet. Vi hoppas kunna återkomma med mer utförlig information kring detta så snart som möjligt.
Vänliga hälsningar
Avdelningen för avel och hälsa
genom Sofia Malm
Sofia Malm
Genetiskt sakkunnig
Avdelningen för avel och hälsa
Svenska Kennelklubben
163 85 Spånga
Växel 08-795 30 00 · Fax 08-795 30 99
E-post sofia.malm@skk.se
Webbplats www.skk.se